Se er omkring lite. Kolla gärna ”Lite skryt” och annat ni är nyfikna på. Ha en skön stund helt enkelt. Så hörs vi sedan.
Välkomna
Av februari 7th, 2012Glad för det lilla
Av december 6th, 2011I denna fragmentariserade tid noterar jag med glädje att ni, mina högt värderare besökare, i snitt blir hängandes så länge som 3,04 minuter och förkovrar er. Eller vad ni nu hittar på för fuffens.
Det här med diskussionklimat
Av december 5th, 2011Ni vet. Den där gamla floskeln om att vara beredd att gå i döden för att försvara andras rätt att uttrycka sin åsikt, även om den kan tyckas helt uppåt väggarna.
Diskussion. Visst låter det fint. Två eller flera personer med avvikande åsikter som ger och tar i ett givande samtal. Med respekt och lyhördhet inför motpartens argumentation. Det är diskussion det.
Med ny teknik, bloggar, kommentarsfunktioner på tidnings- och andra sajter är förutsättningarna större än någonsin att stöta och blöta åsikter och argument. Men hur ser det egentligen ut där ute?
Hamnade nyss på en webbplats som avhandlar en kost kallad LCHF. Här kommer några exempel från det ömsesidiga och respektfulla tagandet och givandet:
”Skal du sensurere dette også? I så fall begynner du å bli ekstremist xxx!”
”Xxxxxx bild på Xxx Xxx verkar vara tagen för väldigt många kilon sen!”
”Det var en riktig bredsida Xxx Xxx fyrade av där. Men hon kanske var full när hon skrev den krönikan. Det är ju fredag”
”Tack och lov kan jag då dra slutsatsen att Xxxx bara är en populistisk messerschmidt. Jag har redan glömt Xxxx”
”… är Xxxx helt blåst i huvudet eller? Den människan är mindre värt än en död fluga efter den krönikan.”
”…Vad jag äter ska du skita i…”
Och så här ser det ut i de flesta diskussionsforum. Är det inte folks förstånd eller kroppsform som häcklas så är det usel journalistik, usel grammatik, usel attityd osv, osv…
Givande och tagande? Respekt? Lyhördhet?
*suck*
Hängslen och livrem
Av december 5th, 2011Datortillverkaren Asus tar sannerligen inga risker. Här kommer ett litet utdrag ur deras garantivillkor:
”The warranty will not apply to or be valid under conditions including but not limited to the following:
- There is damage caused by natural disaster, intentional or unintentional misuse, acts of war, space invasions, abuse, neglect, improper maintenance, or use under abnormal conditions”
Här finns hela garantitexten: http://service.asus.com/Warranty.aspx# (Klicka på ”Refurbished Limited Hardware Warranty Terms”)
Podförlag – utgivning på gott och ont, del 3 – ebok, kan det va’ nåt?
Av september 23rd, 2011Men läsplattorna då? Än så länge är de bara obetydligt billigare än en basutrustad Skoda Fabia. Sedan ska de fyllas med böcker också. För att inte tala om att de nog bör ligga träda ett tag för oss vanliga dödliga. Jag menar, vem vill se ut som de där killarna med backslick och alldeles för trång kostym som springer runt, babblande i den där enorma självlysande skivan som även kan tjäna som telefon, plåtar med den eller bara försöker krångla ner den i en svintajt väska.
Gnälliga gubben undrar osökt varför jag måste kunna ringa min fru, eller för all del fotografera henne, med min bok? Nåja, alla är nog inte fullt så griniga och bakåtsträvande som jag är.
Jag tog ett snack med den betydligt mer framtidsvänliga Malin Norlander på Malmö-baserade Pupill förlag.
Inför samtalet tog jag och kollade upp förlaget en smula. Myspysig liten retrobutik med det följdriktiga namnet Iris, i hjärtat av Malmö, e-böcker som går att få i tryckt version(!?), Pdf-böcker som går att skriva ut snyggt formatterade. Pupill verkar lite ambivalenta!
Handen på hjärtat Malin, papper eller e?
”Ojojoj. Då måste jag nog säga papper. Det är något alldeles speciellt med tryckta böcker. Med den skönhet som uppstår när valet av papper och beprövade typsnitt blir bara så där rätt. Samtidigt kan jag se tjusningen i tricket att överföra den konstformen i ett modernare utförande som till exempel e-böcker.”
Varför valde du då att starta ett e-bokförlag?
”Dels för att jag inte har kapacitet att starta traditionell förlag. Det är betydligt billigare att driva ett e-boksförlag på alla sätt. Inga tryck- eller lagerkostnader till exempel.
Och dels för att jag kände en väldig frustration inför tanken på alla de manus med mycket hög kvalitet som inte ryms i de traditionella förlagens utgivning, och som därför göms i byrålådor runt i landet.
Det är också en av anledningarna till att Mebook dyker upp hos oss. Inte ens med vårt kostnadseffektiva upplägg har vi möjlighet att ge ut alla manus som kommer in till oss. Då känns det väldigt roligt att erbjuda en e-variant på den traditionella POD-utgivningen.”
Vad är din vision för Pupill förlag?
”Pupill är i min värld inte ett traditionellt förlag. Får jag som jag vill så kommer det att bli en portal för nya konstnärliga uttryck, för poesi och prosa som söker sina egna, och helt nya, vägar.”
Fotnot: För ordningens skull ska jag meddela att jag ligger med två titlar på Pupill förlag. Dessa har till dags dato inte genererat några intäkter och jag har inget samarbete med förlaget utöver detta.Podförlag – utgivning på gott och ont, del 2 – vad tycker branchen och författaren
Av september 21st, 2011Flera som ratats av de etablerade förlagen väljer att ge ut sig själva. Det innebär att författaren själv bekostar sin utgivning och upplaga och att boken ofta får ett enklare utförande. Många tycker att det inte riktigt hör hemma i litteraturens finrum. Att det inte är att vara utgiven på riktigt. Men vad tycker branchen? Och vad tycker podförfattaren själv?
Jag mailade Mattias Boström som är produktionsansvarig på Piratförlaget, och Mikael Eliasson som valt att ge ut sina ungdomsdeckare på egen hand, via Vulkan.
Mattias och Mikael. Allt fler väljer att ge ut sina manus på egen hand, på ett POD-förlag. Ofta efter flera refuseringar från de mer traditionella förlagen. Många tycker att det inte blir på riktigt då. Hur ser ni på det?
Mikael: Jag har förståelse för att egenutgivningar inte har samma status. Att bli antagen av ett förlag ses nog ofta, på gott och ont, som en kvalitetsstämpel. Och visst skulle även jag känna mig stolt ifall något större förlag blev intresserat av mina böcker. Men samtidigt är det en smaksak vad som är bra och vad som är dåligt inom litteraturen.
De flesta av oss har nog köpt böcker vi inte gillat. Och jag har stött på ett antal böcker på Kapitel1 som alltså är outgivna men som verkligen fångat mig. Problemet med egenutgivna böcker är väl i första hand att de inte brukar vara lika professionellt gjorda, vad gäller korrläsning och utförande. Undantagen finns, men de försvinner lätt i mängden då ”alla” ska bli författare. Så det är väl vi egenutgivare som får skärpa oss om våra böcker ska få den respekt vi själva önskar.
Mattias: Rent kvalitetsmässigt på tryckfronten kan man få en pod-bok att bli ganska mycket som en häftad förlagsbok. Och utåt sett för konsumenten är det förstås inte alla som bryr sig vad det står för förlagsnamn på boken. Den stora skillnaden mellan egenutgivaren och det etablerade förlaget är istället på de två fronter som är kärnan i en förlagsverksamhet: att förädla och förmedla.
Förädlarna är förläggaren och redaktören, men även formgivare etc, alla de som tillför något till boken. Förmedlarna är de som jobbar med PR, information, marknad, försäljning – samt att distributionen fungerar. För många egenutgivare är det svårt att själv bemästra alla dessa roller. Man kan självklart anlita personer som gör det åt en, men då är det egenutgivaren som tar den ekonomiska risken, den som förlaget annars hade tagit. I vissa fall finns det egenutgivare som är väldigt skickliga marknadsförare – och speciellt om det är en smal nisch av marknaden som ett förlag inte behärskar lika bra.
Kontentan är att en egenutgivare mycket väl kan få en bok att kännas på riktigt. Men det krävs rätt mycket arbete, alternativt att man rör sig inom en smalare nisch.
Mattias. Finns det någon ”egenutgivare” som nått riktigt stor framgång?
Jag har inget riktigt bra svenskt exempel på egenutgivare som nått riktigt stor framgång. Såvida man inte går utanför allmänutgivningen, t ex Björn Lundén och hans företagsekonomiska böcker. Men han driver det ju som en stor
förlagsverksamhet.
Mikael. Varför valde du att ge dina böcker på egen hand?
Först och främst för att kunna hålla, bläddra och läsa i min egen bok som med en ”riktig” bok. Det är en underbar känsla. Dessutom tryckte jag upp boken för att sedan ha något att skicka runt till förlagen. Det blev både snyggare, enklare
och roligare än att printa ut en massa papper. Inte minst med tanke på att jag inte äger någon printer. Vad gäller min förra bok
”Mina knäppaste sagor” var det även så att flera personer på Kapitel 1 bad mig trycka upp boken och inte hade jag hjärta att neka dem…
Mattias och Mikael. Hur tror ni bokSverige ser ut om femtio år?
Mattias: Om 50 år har underhållningsformerna till viss del lösts upp och det är svårt att exakt säga vad som är bok, film, tv, spel, tidning etc. Det mesta är förstås digitalt och helt nya genrer har skapats genom tekniken. Pappersboken lever kvar. Men exakt hur vågar jag inte gissa. Över huvud taget är det svårt att gissa så långt in i framtiden. Jag fick nyligen uppgiften att gissa 10 år in i bokframtiden. Jag stupade efter att ha gissat fram till typ 2016.
Mikael: Jag tror att många förlag kommer att ha en verksamhet som ligger någonstans mellan hur Vulkan och de stora förlagen arbetar idag. Nackdelen med Vulkan är ju att eftersom vem som helst (bokstavligt talat) får ge ut sina böcker där, blir kvalitén väldigt ojämn, och då blir det få personer som vänder sig dit för att handla böcker. Nackdelen med de stora förlagen är istället att de nästan bara ger ut böcker utifrån vad som förmodas sälja i riktigt stora upplagor.
Böcker som kan betyda mycket för somliga människor kan då hamna utanför. Lösningen blir sannolikt att ha en viss kvalitetsgranskning men inte fullt lika hårda kommersiella krav som de stora förlagen. Man ger ut alla böcker som man tycker håller en hög kvalitet helt enkelt. Och istället för att göra massor av reklam för enskilda böcker, gör man reklam för hela förlaget och poängterar vilken typ av böcker man ger ut. Om pappersboken lever kvar (vilket jag hoppas) kommer print-on-demand att kombineras med en viss, mindre lagerhållning för att kunna hålla ner priser och göra snabba leveranser. Men det som ges ut allra mest kommer naturligtvis att vara e-böcker då dessa är så mycket billigare och enklare att framställa.
Podförlag – utgivning på gott och ont, del 1
Av september 19th, 2011Podförlagen blir allt fler och egenutgivningen ökar ordentligt. När Ola Lauritzson i samarbete med Piratförlaget drog i gång sajten Kapitel 1, främst för att promota ”Bok-SM” 2009, exploderade Sveriges alla byrålådor och det vällde ut manus efter manus i strid ström. Flera med mycket hög kvalitet men också väldigt många som fötts ur en författardröm utan täckning.
Och tyvärr masserar en sajt av det här slaget ofta egon som kanske istället borde dämpas en smula. För vem vill vara allt för kritisk mot en författare som kanske nästa dag straffar ens eget alster med en enda stjärna av fem möjliga, och skriver ner din lilla bebis djupt i skorna.
I kölvattnet på Kapitel 1 har det fötts väldigt många små förlag. Lite av en om-du-kliar-mig-så-kliar-jag-dig-rörelse, till viss del sprungen ur refuseringar från de etablerade förlagen. ”Vill inte Bonniers ha mig så kanske nätkompisens förlag är lite lättare att övertyga”. Och om inte det heller funkar så finns ju pod-förlaget kvar.
Nu må det här låta lite överlägset och förmätet, men så är det alls inte menat. För omvänt är förlagssverige alldeles för litet, och i viss mån för fegt, för att ta hand om all spännande litteratur som produceras i dag. Kapitel 1 har med all önskvärd tydlighet visat att vi är ett skrivande folk, på gott och ont som sagt. För Kapitel 1 har fött fram fixstjärnor som BokSM-vinnaren Sara Lövestam (Udda) och Christoffer Carlsson (Vincent Franke), parallellt med, ärligt talat, en hel del dynga.
Men åter till pod- slash ”kompis”-förlagen. Åter till de som aldrig nådde fram till strålkastarljuset med sitt alster, de som inte fick röster så det räckte, eller som helt enkelt inte höll den kvalitet som krävdes för att bli uppmärksammade. Och som nu kommer ut på egen bekostnad, eller hos sin nätkompis. Tillför de egentligen något till boksverige? Eller fyller de bara returpappersdepåerna ett snäpp till?
Jag vet vad jag tycker, och det återkommer jag till senare, men vad tycker ni? Det ska jag ta reda på framöver. Följ med!
Vad är en sextiljon egentligen?
Av september 16th, 2011På förekommen anledning (titta här) visar jag nu, på en skärm nära dig, hur en sextiljon ser ut:
1036 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
Många nollor blir det!
340 sådana motsvarar alltså som jag skrev tidigare, antalet tillgängliga ip-adresser i ipv6.
Enligt en mycket god vän till mig, motsvarar det också ett personligt ip-nummer till varje sandkorn på jorden, månen och mars.
Eller, om de nu, av någon konstig anledning, inte vill ha egna ip-nummer räcker de istället till egna ip-nummer för varje mänsklig hjärncell¹ på jorden. Om det finns hjärnceller som kan kallas mänskliga på någon exo-planet berättar inte min vän, men ip-numren räcker nog till några av dem med i så fall.
¹ En vuxen människohjärna består av ungefär 100 miljarder celler. Give or take några millar som faller ifrån efter lördagsgroggen.
Den blodiga filékniven och Nicks återvunna libido
Av september 14th, 2011Bakfyllan jobbade övertid bakom Nick Näverpickas panna. Det kanadensiska rävgiftet han just hällt i sig misshandlade tarmarna i hans plåtmage brutalt. Hans rödsprängda ögon synade flaskans etikett; ”Finest Canadian whi-hisky, Lord Hangover, 5 years” stod det i gyllene text.